Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Levt mitt liv med och mot diabetes

Jag har levt med och mot diabetes typ 1 i mer än halva mitt liv, skriver Kristin Erkers.

Jag insjuknade i tonåren. Tror jag slöt mig inne, är inte helt säker eftersom de åren är mycket suddiga i mitt minne.
Jag kommer ihåg vissa händelser till skillnad från både innan och flera år senare som jag i både i tid och rum kan beskriva mer detaljerat. Känslan har dock fastnat. Känslan av mina tankar att det inte var meningen att jag skulle leva. För visst finns det en mening med allt!

Fram tills jag födde mitt tredje barn valde jag att ligga högre i blodsocker för att klara av vardagen och slippa begränsa det jag ville göra. Då kände jag nästan på kommatecknet hur mitt blodsockervärde låg. Det var ett medvetet val. Lika medvetet som hur jag idag valt att leva.
Jag omvärderade mitt val när jag inte längre kunde känna av och agera på lågt blodsocker, när fingrar, tår och sen händer och fötter började domna bort och värka, när jag varje dag ändå begränsades av sjukdomen.

Mitt blodsocker svänger mycket och snabbt. Har testat allt jag vet om och hört talas om, det ena mer extremt än det andra. Blir frustrerad, frustrerad, frustrerad över att inte kunna häva svängningarna.
Kommer varje gång fram till samma sak... acceptera, acceptera, acceptera.

Min diabetes påverkar mig, jag är ständigt PÅ för att leva mitt liv. Jag blir arg och ledsen ibland, särskilt när jag missar dom där stunderna med mina pojkar, när mina små barn har koll på mig och måste hjälpa sin mamma.
Jag hatar att vara sjuk! Jag kan inte lita på min kropp. För att må så bra som möjligt måste jag ta vardagen i min takt, äta var tredje timme, vara lugn och stilla vid vissa blodsockervärden och ta en promenad vid andra, träna när kroppen vill och käka smågodis istället för att träna när kroppen vill det istället.
Tack vare att jag är fast i min diabeteskropp klarar jag av att hantera mina annars höga prestationskrav. Kroppen tvingar mig, vilket jag oftast mår bra av. Det är en av mina meningar.
Jag har insulinpump. Funkade mycket bra tillsammans med kontinuerlig blodsockermätare. Slapp tänka och vara i ständigt PÅ-läge. Nu håller jag på att utbilda min hund till diabeteshund i hopp om att jag ska fungera ännu bättre med hjälp av henne.

Kristin Erkers

kristin [dot] erkers [at] gmail [dot] com (E-mail Kristin Erkers)

Min historia

Berättelsena är skrivna av personer som delar med sig av sina egna upplevelser och erfarenheter av hur det är att leva med diabetes. Redaktionen tar varken ställning för eller emot innehållet.

 

Skriv till oss!

Vill du också berätta din historia? Om du vill får du vara anonym och underteckna med signatur men vi på redaktionen vill veta vem du är.
Redaktionen förbehåller sig rätten att inte publicera inskickade berättelser. 

Skicka din berättelse till redaktionen [at] diabetesportalen [dot] se

Vill du komma i kontakt med oss, skicka e-post: redaktionen [at] diabetesportalen [dot] se.

Besöksadress: Lunds universitets Diabetescentrum, CRC, SUS Malmö, Jan Waldenströms gata 35, Hus 91, plan 12. 214 28 Malmö.

Telefon: 040/39 10 00 (vx)