Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Typ 1-diabetes

När försvaret gör myteri
Ungefär tio procent av alla diabetespatienter har typ 1 vilket gör den till det vanligaste autoimmuna formen av diabetes. Autoimmun betyder att sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar, som ska skydda oss mot infektioner och andra hot utifrån, av någon anledning tar miste och förstör de celler som producerar insulin.

Minst en procent av alla barn som föds i Sverige kommer att drabbas av typ 1 diabetes någon gång under sin livstid. Sjukdomen är särskilt vanlig i Sverige och Finland och under de senaste 30 åren har typ 1 diabetes ökat med nästan 50 procent.

Insjuknar allt tidigare

Det finns också en tendens att barnen insjuknar i allt yngre åldrar. För några decennier sedan var det framför allt tonåringar som drabbades. Idag är inte ovanligt att ett- eller tvååringar insjuknar. Varför typ 1 diabetes ökar och debuterar allt tidigare är okänt. Idag insjuknar två barn eller tonåringar diabetes per dag i Sverige.

Utslagen insulinproduktionen

Vid den klassiska formen av typ 1 diabetes, som i regel drabbar barn och ungdomar, fast också vuxna och äldre kan insjukna, leder angreppet till att kroppens insulinproduktion helt slås ut. De insulinproducerande cellerna väger tillsammans inte mer än två gram men eftersom det hormon de tillverkar är livsnödvändigt är sjukdomen dödlig om den inte behandlas med insulin.

Tydlig ärftlig risk

Orsaken till typ 1 diabetes är ännu okänd trots att de processer som föregår insjuknandet är väl kartlagda. Den ärftliga risken är tydlig, barn löper större risk att drabbas och ett syskon har typ 1 diabetes, ungefär åtta gånger större risk än barn i allmänhet. Dock är det bara 15 procent av nyinsjuknade patienter som har en mamma, pappa eller ett syskon med sjukdomen.
Ett antal riskgener för typ 1 diabetes är kända. Merparten av dem tillhör det så kallade HLA-systemet som reglerar immunförsvarets sätt att arbeta genom att märka kroppens alla celler med en etikett. ”Godkänd” står det på etiketten vilken fungerar som en frisedel. Tack vare den angriper inte immunsystemet kroppens egna celler. Alla andra, infektionsämnen som virus och bakterier men också transplanterade organ, saknar denna etikett och angrips därför.

Generna förklarar inte allt

Forskarna menar att ungefär 60 procent av den ärftliga risken för typ 1 diabetes finns i HLA-systemet och nio av tio barn som insjuknar har riskgener i HLA. De två vanligaste varianterna har 30 procent av alla barn som insjuknar. Bland samtliga barn har endast tre procent dessa två varianter.
Ändå förklarar inte det genetiska arvet mer än en del. Riskgenerna är så vanliga i befolkningen, ungefär 20 procent av alla har dem, men inte fler än sju av hundra med kända riskgener insjuknar, ungefär tre före 15-årsålder och ytterligare fyra senare i livet. Även HLA gener som skyddar mot typ 1 diabetes har identifierats.

En okänd faktor i miljön

Stora vetenskapliga undersökningar har sökt och söker besvara frågan vad som skiljer de barn som insjuknar från dem som inte gör det fast de har samma genetiska sårbarhet.
Utgångspunkten för sökandet är att det måste vara något i barnens miljö som utlöser immunsystemets attack.
Högst upp på de misstänktas lista står virusinfektioner. När ett virus tränger in i kroppen och angriper en cell aktiveras immunsystemet omedelbart. Den infekterade cellen förändras och etiketten visar nu att cellen har ett virus i sig. ”Godkänd-etiketten” ändras till ”Underkänd”. Signalen till immunsystemet är att cellen är en fiende som ska förgöras.

Antikroppar speglar angreppet

Angreppet kan spåras i blodet i form av antikroppar. Antikroppar är vårt främsta vapen mot virusinfektioner. Nio av tio barn som får diabetes har antikroppar som binder sig till ämnen som normalt finns i den insulinbildande cellens inre. Merparten av de nyinsjuknade har när diagnosen ställs antikroppar mot insulin, GAD och IA-2, alla tre är kända ämnen i den insulinbildande cellen.
Antikroppstest som gör det möjligt att följa barn i riskzonen för att insjukna har visat att inte alla som har antikroppar insjuknar. Hos vissa barn dyker de upp för att sedan försvinna igen utan att ha orsakat någon synbar skada. Risken ökar kraftigt om med alla tre antikroppar är närvarande, ändå kan ta så lång tid som fem till tio år innan sjukdomen bryter ut.

Förebygga eller bota

Många försök har gjorts för att skydda barn med hög ärftlig risk, till exempel syskon till typ 1 diabetiker, eller barn som har riskgener och antikroppar mot betacellerna. Hittills har försöken varit utan framgång.
Att den process som föregår typ 1 diabetes är kartlagd är en viktig förutsättning för det fortsatta arbetet med att söka finna ett sätt att förebygga eller bota sjukdomen. Kunskapen om riskgener och antikroppar, som långt i förväg signalerar fara å färde, gör det möjligt att i detalj följa de barn som är i riskzonen för att söka identifiera den utlösande faktorn.
Så görs till exempel i DiPiS och TEDDY-undersökningarna.

 

Sidansvarig:

Mer om typ 1-diabetes

Vill du komma i kontakt med oss, skicka e-post: redaktionen [at] diabetesportalen [dot] se.

Besöksadress: Lunds universitets Diabetescentrum, CRC, SUS Malmö, Jan Waldenströms gata 35, Hus 91, plan 12. 214 28 Malmö.

Telefon: 040/39 10 00 (vx)